Spontaneous Combustion

Hallå på läsarna!
Dagens har varit grymt härlig. (Förutom denna STÄNDIGA jävla smärtan i magen. Vaffan?!)
Började klockan 09:00 och slutade runt 11. Direkt efter drog jag upp och bytte in mina trasor till hörlurar. Jävla skit som inte håller. Kanske ett potentiellt ämne för framtiden? Företag som grisar i tillverkningen av deras varor så att de håller tillräckligt länge för att gå ur garantierna. Bajsknarkare.
Fem gånger var jag uppe i. Jag fick hursomhelst pengarna tillbaka och på en millisekund gick jag till Claes Olsson och köpte ett par Sony - hörlurar med extra bas i.
Felix sure does love his bass, hoho.
Skitsamma, det har inget med dagens härlighet att göra.
Jag åkte hem, duschade, snackade med farsan om nåt han hade sett i tidningen och skulle precis lägga mig efter en "lång" och "hård" dags "arbete", när jag, tack vare Kicki, kommer på att jag måste kolla en buss som passar in. Den bussen gick 13 minuter senare. Med mig på, såklart.
Bussfärden, liksom tågfärden, blir dryg. Några Berga-idioter hoppar på och de skriker som ett gäng hästgalna småflickor.

Vad är det med hästar, förutom att de är invalida, inavlade och fullkomligt omöblerade i såväl ansikte som i mun? Äckliga, oorganiserade och rentav puckade djur är vad de är.

Uäh. Natur. Den åker ju bort snart i alla fall, vad har de för nytta kvar av ämnet då?

Hursomhelst så är det underbart att komma in till centralen och känna den vardagliga vardagsstressen hos alla människor.
"Jag har inte tid att bry mig!" - Stilen. Nån borde TA sig tid att lära dessa människor att sluta ha bråttom vart de än ska. De lever ju fortfarande, spring inte bort energin för struntsaker.
Jag står och väntar på Kicki i mer än en timme innan hon kommer alldeles svettig och antastad.
EDIT:
Jag väntar i ungefär 20 sekunder, tillräckligt mycket tid för att hinna byta Incubus - låt på min otroligt kapitalistiska iPod. Hon bemöter mig med en kram och vi fortsätter där vi avslutade sist vi träffades; Planlöst gå runt i stan, utan en aning om vart vi skulle. Hon fick vara kartan och jag kompassen. Norr är dit man går, bestämde jag, och gick lite härs om tvärs. Det slutade med ett "hejdå!" på T-centralen. Hoho.

Så nu sitter jag här och funderar på hur i helvete Pontus gör som han gör på Garrys Mod, varför Danne har en sådan överlägsen blogg och varför människor tappat syfte.
Nej, skolmassakrer är helt enkelt "inte min grej".

Det var väl allt från mig. Har inte blivit så mycket propaganda från min sida idag, men vill du ha DAGLIGT VÄNSTERSMISK så ska du kolla in Dannemannes blog.
Här hittar du den.

Ha det gott,

Hásta la victoria Siempre!